Hur fira försoningens högtid – utan hat?

Påsken är åter här och förklarar för de troende som eventuellt gått vilse bland ägg och harar varför det är dags att låsa lägenheten och bege sig till hytta.

Marc Chagall, White Crucifixion

Försoningens mysterium

Påsken är för kristendomen som vattnet är för fisken – försoningens mysterium som en förutsättning för det kristna livet, i alla fall om Paulus får bestämma; utan påsken, ingen kristendom (1 Kor. 15:14-19).

Hur har kristna firat denna högtid genom historien?

Men hur har kristna firat denna livets högtid genom historien? Långt mer oroande än det hot som somliga menar att kommersialisering och sekularisering utgör, är att det alltsedan Melito av Sardes och hans skrift Om påsken (andra århundradet) förekommit antijudiska predikningar och upplopp just under påsken, i synnerhet på långfredagen.

Skuldbeläggande av judarna

Melitos destruktiva budskap ritualiserades senare i Improperierna (latin; ordagrant: ’Förebråelserna’), tonsatt av Palestrina. Detta har bidragit till att skapa en allmän förståelse hos kristna även i våra dagar om judarnas skuld i samband med avrättningen av Jesus. Ofta har detta lett till våld – utan en tanke på att ett sådant beteende är lika absurt som om man skulle attackera sina italienska grannar som hämnd för vad Pilatus gjorde den där fredagen för 2000 år sedan. Men detta är en verklighet. Jag har själv talat med judar som berättat hur de, som barn, alltid gömde sig i källaren när de kristna firade påsk.

Även om inte alla kyrkobesökare idag tänker på detta sätt är det ändå så att det judiska folket får symbolisera världens bortvändhet från Gud, just under påsken.

Luther må bära sitt ansvar

Hur kunde det bli så? Här får Luther också bära sitt ansvar, särskilt i länder där det lutherska arvet står starkt.

Luthers tolkning av Matt 27:25, där en folkhop i Jerusalem tar på sig skulden för Jesu avrättning med orden att ’hans blod må komma över oss och våra barn,’ är i sammanhanget viktig. För Luther, liksom för Origenes och Hieronymus, blev denna text till en självförbannelse, som förklarar varför judarna – alla judar, alltid och överallt – misshandlats och lider. (Detta utan en tanke på att deras lidande orsakats av det kristna majoritetssamhället; en djupt problematisk hermeneutisk cirkel.) Påsken i denna tolkningstradition ger liv och befrielse åt kristna, men medför död och lidande för judar. Var det detta Jesus dog för att kommunicera? Självklart inte! Och här kan Luther förvandlas från en del av problemet till en del av lösningen.

Jesus måste dö – för att rädda sitt eget folk

Om Luthers egen princip får gälla om att ge de bibliska texterna tolkningsföreträde framför senare traditioner kan man snabbt konstatera att denna Matteustext handlar om en inom-judisk konflikt, där Jesu galileiska folkrörelse anklagar Jerusalem, huvudstaden, för att inte ta emot sin frälsare. Jerusalem och templet kommer att förstöras på grund av dess korrupta ledarskap, det klargör Matteus tidigare i sin berättelse (Matt 23:37-24:2); det är därför Jesus måste dö – för att rädda sitt eget folk (Matt 1:21). Det som händer i Matt 27:25 är att det jerusalemitiska ledarskapet övertalar stadens invånare att kräva Jesu avrättning. Genom att den bidrar till Jesu död dras enligt Matteus huvudstaden in i det drama som slutar med att Rom ödelägger Jerusalem. Denna förstörelse inträffar ungefär en generation efter Jesu död, år 70, då barnen till dem som var med under den ödesdigra påsken kring år 33 – och  Matteusevangeliets författare – levde.

Men den senare kyrkan, som kom att bestå av icke-judar, tolkade texten som om den gällde hela det judiska folket genom hela historien. Det Matteus försökte hävda, att Jesus dog för att rädda sitt folk, blev av Luther tolkat tvärtom.

Respekt för textens eget budskap

Om vi följer Luthers överordnade princip om respekt för textens eget budskap måste man kraftigt avvisa Luthers tolkning av denna vers och hans syn på judarna mer generellt.

Med dagens kunskap om bibeltexterna, och med kännedom om vart historien ledde och hur Luthers texter användes under Andra världskriget, vad skulle Luther gjort? Det är det upp till kyrkans teologer att tänka kring. Men kanske att han skulle framhållit andra texter som de mest centrala för den kristna förståelsen av sina judiska syskon, särskilt under påsken, till exempel Joh 4:22 (”frälsningen kommer från judarna”), eller Romarbrevet 11:15–16, 28–32, där Paulus knyter de dödas uppståndelse till det judiska folket och dess räddning.

En tid för självrannsakan

Utmaningen för Lutherska kyrkor idag är att finna en teologi som kan förkroppsliga påskens budskap om försoning, också mellan människor av olika tro. Låt långfredagen vara vad den var menad att vara; en tid för självrannsakan, inte skuldbeläggande av andra. Då kan Påskdagen inspirera till nytt liv.


 

 

 

 

 

Rekommenderad läsning

Emneord: Påske, Forsoning, Paulus, Bibeltekster, Hieronymus, Jøder, Jerusalem, Origenes, Luther Av Anders Runesson
Publisert 10. apr. 2017 14:37 - Sist endret 10. apr. 2017 14:37